Den här texten skrev jag i februari/mars 2002 – den har därmed några år på nacken, men Detroit verkar inte ha förändrats till det bättre och det var illa redan då. Jag har sparat det jag skrev då för jag ser det som ett stycke dokumentation över en stad i förfall. Det är inget kul, men alldeles sant och värt att beakta. Vad gäller bilderna så är de tagna innan den digitala världen kom till världen – åtminstone innan den kom till mig.

Hur hamnade jag i Detroit, av alla ställen på hela jordklotet?
Frågan är faktiskt berättigad.
Jag har sett en del på vår jord, men aldrig någonsin något mer övergivet och dystrare än miljonstad Detroit. Fullständigt sanslöst och rent chockerande. Riktigt rysligt för att uttrycka det milt.

renaissance_centerBakgrunden till besöket är att jag otroligt nog VANN en flygbiljett i business class på KLMs adventskalender på Internet den 16 december 2001. KLM samarbetar med Northwest Airlines, som har en av sina baser i Detroit – därav resmålet antar jag, men jag misstänker att de valde Detroit som pris i förhoppningen att det inte var någon som skulle utnyttja biljetten som kostar 35.000 pix om du går in från gatan och köper den, för vem vill åka till en stad i totalt förfall? Biljetten hade med fördel kunnat gå till Minneapolis eller Memphis istället för där har NWA också delar av sin flotta stationerad.

Men, men – i alla fall så kom det ett brev från KLM i början av januari där det stod – Grattis, du har vunnit en resa till Detroit att plocka ut innan mars månads utgång. Och vad gör man då? Jo, man kilar ut på nätet och kollar om det händer något kul i sta´n innan den 31 mars – och se, det gjorde det!

masonic_temple_theatre_1Fram till och med den 9 februari spelades Mamma Mia! på Masonic Temple Theatre (bilden med banderollen, det andra ödehuset på bilden nedan ligger mitt emot entrén till teatern – hugaligen!) och Mamma Mia! fick mig att bestämma mig. Jag har sett musikalen i London också, andra föreställningen, men är man stort ABBA-fan (Björn & Benny egentligen) så är man. Och så tyckte jag det kunde vara kul att vidga mina vyer och se Detroit också och så skulle jag ju få åka business class.
masonic_temple_theatre_2

Jag började därför aktivera mig – bokade biljett till Mamma Mia!, bokade hotellrum (inte helt enkelt att hitta ett hotell i Downtown Detroit som inte kostar mer än 100 USD, inte enkelt att hitta ett hotell överhuvudtaget faktiskt) och ringde KLM och fick en plats med avgång från Köpenhamn den 6 februari och hem igen den 9:e – allt via Amsterdam.

downtownSom jag skrev inledningsvis blev mötet med Detroit en chock. För det första har man ingen ”public transportation” från flygplatsen in till staden, man får förlita sig på taxi och en sådan tur tar 20-25 minuter och kostar 35 USD plus lite dricks.
Jag tror inte det finns en enda stad i hela världen som har internationell flygplats, eller nationell för den delen, men inga bussar och/eller tåg som forslar folket från flygplatsen och in till centrum.
Men jag har förstått nu att det egentligen inte behövs i ”the Motor City” för man måste ha bil där och då hyr man den redan på flygplatsen och vips är behovet av allmänna kommunikationsmedel förverkat.

lafayette_buildingJag hade tittat på kartan över staden innan jag åkte och när vi närmade oss centrum tittade jag mig nogsamt omkring och konstaterade att jag kände igen gatunamnen men att det var tomt på promenerande människor – och jag måste säga tämligen tomt på bilar också. Öde. Stängt.
Igenbomat. Closed. Utan att överdriva vill jag påstå att det var i det närmaste fullständigt ödelagt, inte en människa ute. Vad var detta för ett ställe?

Och så kom jag fram till hotellet, Best Western Detroit Downtown, se bilder högst upp på sidan i spalten till vänster, och det var helt OK, men RUNT OMKRING!

cadillac_2Titta på bilderna här bredvid. Det har varit ett hotell. Stadens finaste och flottaste ställe på sin tid, Book Cadillac Hotel, Michigan Avenue.
”Sin tid” var för nästan 20 år sedan – tjugo år!
1986 stängde det enligt information jag fått fram på nätet.

Book Cadillac byggdes 1924, designades av Louis Kamper och har 28 våningar med 1.200 rum.
Det är hemskt att se ett så fint ställe totalt förfallet. Vilka tillställningar det måste ha varit där under 50-talet när Detroit var ”a glittering city”!

Andra bilder, se spalten till höger här på sidan, visar hur det ser ut på Washington Boulevard, ”min” gata, upp till Grand Circus Park där för övrigt operahuset, bild finns längre ner på sidan, också ligger – och det ser som synes helt civiliserat ut. Men det var min själ inte så mycket annat som var civiliserat.

cadillac_1Bakgrunden till stadens ödeläggelse grundar sig i ett blodigt rasupplopp som ägde rum 1967. För 35 år sedan. Det borde ha varit dött och begravet för länge sedan kan man tycka, men uppenbarligen inte.

Upploppet började en het julinatt (Michigan är kallt med mycket snö på vintern och hett med extremt hög luftfuktighet på sommaren) – en bunt poliser, företrädesvis vita, gjorde en räd mot ett illegalt speltillhåll på 12th Street. Detta drog blickarna till sig och i främsta ledet stod en hög med förbannade färgade människor. När polisen skulle vända tillbaka till sina bilar uppstod stenkastning och sedan var cirkusen igång.

detroit_opera_houseDet var medborgarätts-rörelsen som kom igång under den här tiden. Även Washington, Chicago och Newark utanför New York fick känna på rasism och annat elände. Martin Luther King höll sitt ”I-have-a-dream-tal” i Detroit för första gången i den här vevan, och oroligheterna i Detroit, som slogs ner efter en veckas tid, skrämde slag på folk så till den milda grad att staden, som då var USAs femte största, avfolkades med blixtens hastighet.
Till detta kom också en nedgång i den allmänna ekonomin på 70-talet – bilindustrin gick ner, massarbetslöshet blev resultatet och därmed var spiken i kistan ett faktum. Man verkar inte ha återhämtat sig än.

Men enligt folk jag pratade med (de få som var synliga) är man på ”g” nu och på en lokal nyhetssändning på televisionen sa man att det startats ett ‘program’ för att få ungdomar att flytta tillbaka till staden. Jag hoppas man lyckas, för där finns en del fina byggnader under smutsen och rensar man bara upp och får en och annan affär att också slå upp sina portar så kan det kanske gå vägen.
Detroit ligger ju vackert vid floden med samma namn och det händer trots allt en del i downtown – den årliga bilsalongen t ex på COBO Center har väl de flesta hört talas om och den dagen jag reste hem öppnade en båtmässa, årlig den också tror jag.

COBO Center har fått sitt namn efter borgmästaren Albert E Cobo som var verksam i staden 1950-57. Det var under denna tid som Detroit hade sin gyllene period med ca två miljoner invånare. Sedan dess har det gått utför. Ordentligt utför.

comerica_parkIdrotten är stor i staden – Detroit Red Wings (hockey) med fyra svenskar i laget och Tigers (baseball) som fått ny arena vid namn Comerica Park.

Utanför Comerica Park såg jag det enda McDonald’s downtown, men håll i er nu – det var bara öppet måndag till fredag 8-16 och stängt lördagar och söndagar.
– Hey Man, this is America!knytnaven
Basket sysslar man också med, Pistons heter de, och så har staden givetvis ett fotbollslag – Lions.

Hockey var jag på också. Fick idén när en arbetskamrat informerade mig om att Red Wings har svenske stjärnan Nicklas joe_louis_arenaLidström i laget (Nick Lidstrom kallad). Deras hemmaarena heter Joe Louis Arena och har fått sitt namn från en tungviktsboxare som blev världsmästare 1937, ‘Brown Bomber’ kallades han också.

Det är för övrigt Joe Louis hand i förstorat skick som placerats mitt i trafiken på E Jefferson där den möter Detroits aorta Woodward Avenue (länken innehåller egna bilder), den första belagda motorvägen i USA (1909), nu är det bara en vanlig väg – och när vi ändå är inne på trafik, första trafikljuset tillkom i Detroit, år 1915 var detta.

Joe Louise Arena tar nästan 20.000 åskådare och det är alltid utsålt, men lilla jag lyckades få biljett även dit – Red Wings mot NY Rangers mot (hemmaseger 3-1). Jag hängde på låset via Internet (Ticketmaster som jag varmt rekommenderar, köpte Mamma Mia!-biljetten via dem också, utsålt även där) när biljetterna släpptes och fick tag på en ”plåt” i mellanklassen för drygt 50 dollar inklusive skatt och andra avgifter som de älskar att lägga på i det stora landet där borta i väst.

Man behöver aldrig gå hungrig från en sådan tillställning för övrigt. Det är full kommers med souvenirer, mat och glass. Hamburgare, pizzor, nachos med ostsås och jag vet inte allt de stoppar i sig. Jag höll mig till glassen på ”the Joe” som arenan kallas i folkmun – en skopa för 3 dollar. Kursen jag växlat till var nästan 11 kronor så jag fick alltså en skopa glass för 33 spänn, men man ska ha i minnet att allt är ”biggest in the world” där borta så en skopa motsvarar två i lilla Sverige. Gott var det i alla fall.

people_moverAtt ta sig till sport-arenorna och andra begiven-heter runt centrum är enkelt om man inte vill gå.
Man har något som kallas People Mover, ett datorstyrt tåg som går en bra bit ovanför jorden på en sträcka om 5 km ungefär. Stationerna, 13 till antalet, ligger tätt och priset är överkomligt också, 50 cent.

Och vill man inte åka tåg kan man åka spårvagn.
Man har också en liten ‘museispårvagn’ som går från Grand Circus Park, norra änden av Washington Boulevard, ner till Hart Plaza, där Woodward Avenue börjar. Men hur det är med funktionen där vet jag inte – jag såg aldrig någon spårvagn som rörde på sig. Spårvagnen lär vara lite väderberoende. 1,50 USD får du betala för en sådan tur.

fox_theatreFox Theatre, som inrednings-mässigt är ett hopkok från Mellanöstern, Indien och Egypten från 1928, är ett annat känt Detroit-ställe. Hit hittar stjärnor som David Copperfield, Barry Manilow, Enrique Iglesias, Riverdance och Lord of the Dance – alla kontrakterade under våren 2002.

Namnet Fox känner du som går på bio säkert igen, Twentieth Century Fox. William Fox, son till ungerska immigranter, hade finansiell kontroll över teatrarna (det finns ett antal Fox-teatrar) och biograferna fram till börskraschen 1929. Då övergick han till att endast vara ordförande i företagen för att sedan dra sig tillbaka helt när han gick i konkurs 1936 till följd av aktieägares stämningar och skatteproblem. Sedan dess har Fox Theatre bytt ägaren ett antal gånger och jag undrar om det inte var stängt ett tag också. 1987 inleddes en större renovering och sedan november 1988 ser det ut som det gör idag.

general_motorsSedan är det ju så att det går inte åka till Amerika utan att handla även om kursen är ryslig. Men i Detroit är det minsann lättare sagt än gjort. Sagt med STORA bokstäver. Där finns inga affärer. Och då menar jag – där finns inga affärer. Tomt.

Det jag hittade var i princip två skoaffärer, en pappershandel och fyra butiker som motsvarar svenska Pressbyrån, frånsett att man kan köpa sprit där också. Den ena av dem låg i anslutning till hotellet Courtyard by Marriott Downtown Detroit mitt emot General Motors huvudkvarter, Renaissance Center – RenCen kallat, se bilden överst på denna sida, och inte ens den öppnar innan kl 10. Inte på lördagar i alla fall för då var jag där och skulle ha papperstidningar om invigningen av OS i Salt Lake City (urursel rapportering för övrigt, svenska tidningar slår amerikanska med hästlängder). Stängt. Observera att vi fortfarande är i Amerika … I normala städer är den typen av butiker öppna 24 timmar om dygnet. Men inte i Detroit. Det gick inte ens att köpa en tidning i automaterna som finns i gathörnen. Tomt.
Man har annars två tidningar i staden – Detroit News och Detroit Free Press – och man har sina redaktioner i samma hus på Michigan Avenue – en annan åder i staden.

Men hur skulle jag nu lösa detta med shoppingen? Problem. JA! Jag hade gjort lista och allt. På hotellet fick jag veta att det skulle finnas ett shoppingcenter i en del man kallar New Center och som ligger i norra änden av vad som räknas till downtown, att det var ganska nära och att man skulle kunna ta taxi dit.

Jag ogillar taxi om det inte är helt nödvändigt. Buss då, frågade jag, och fick hotellet till att ringa och kolla. Jodå, det skulle gå en sådan på Woodward Avenue, men jag såg ingen som var riktigt lämplig så jag började gå, men nöjde mig med att gå knappt halvvägs och tog sedan en taxi.

Men det var ogjort arbete. Att kalla det köpcenter är ett skämt. Där fanns en pappershandel och det var väl ungefär allt. Buss tillbaka hittade jag dock. 1,25 USD kostade den och det är normalt pris med svenska mått mätt.

Och var jag uttittad på bussen eller? Det var tur att temperaturen låg kring 0 hela tiden och att det blåste lite så att jag kunde ha luvan på jackan uppe. Stadens befolkning består av 80 % färgade och när jag då kommer med mitt vita huvud syns man – å andra sidan fanns det ju inte så många människor ute, men de som fanns var svartare än svartast. Inget ont om dem på något vis, men nog kände man att man inte riktigt hörde hemma …

Och det där med överfall, rån och annat elände – jag vet inte, man ska väl inte säga som så att det händer inte mig, men sannolikheten att man råkar ut för något sådant i Detroit är tämligen liten eftersom där inte finns några människor som kan göra en illa. Staden är TOM!

fairlane_town_centerMen det var om shoppingen jag skulle skriva. Michigan och området runt Detroit har drösvis av köpcenter, det ena flådigare än det andra verkar det som när man tittar i broschyrerna, men det man talar om är Great Lakes Crossing (200 butiker och sex hotell som de har avtal med om man blir trött).

Andra som nämns är Briarwood Mall (135 affärer), Eastland Center (115), Kensington Valley Factory Shops (över 80 butiker med fabrikspriser, ett s k outlet), Macomb Mall (över 100 butiker), Oakland Mall (140), Somerset Collection (drygt 150), Twelve Oaks Mall (170), Windsor Crossing Premium Outlets och Wonderland Mall – räcker detta?

Min shopping löste jag genom att jag ringde på en liten annons i en ”turisttidning” som låg på rummet, Ride & Relax Tours. För 25 USD blev jag hämtad på hotellet, levererad till Fairlane Town Center – bilden ovan – och hämtad igen tre timmar senare. Service!
Och denna vänliga människa från Ride & Relax ringde sedan till hotellet och erbjöd sig köra mig till flygplatsen också för 27 USD och det nappade jag på eftersom jag då sparade 10 dollar som det kostat mig ytterligare om jag tagit taxi.

Den som nu räknar snabbt kommer fram till att jag lade 70 dollar på att ta mig fram och tillbaka till Detroit Metro Airport – där Northwest Airlines nya terminal invigs den 24 februari 2002, Edward H. McNamara Terminal med 97 gater. Vad ska de med en sådan stor flygplats till i Detroit?!

Om man nu bortser från allt negativt jag berättat om Detroit så finns det ljus också – runt staden finns en väldig massa att hitta på, men bil är ett absolut måste om man ska få ut något av sin vistelse i trakterna.
Detta hade jag läst mig till på ett antal ställen på nätet, men jag ville inte hyra bil på egen hand – då måste man ju BÅDE köra och läsa kartan, och det blir för jobbigt, ”harigt” men sant, och normalt sett är det ju så att en stad med en miljon invånare (med ”stor-Detroit” blir det betydligt fler) har ett centrum med affärer och civiliserade omgivningar så jag trodde jag skulle överleva utan bil, men där tog jag alltså inte till mig informationen jag fick i mig. Jag brukar tänka – det gör inte så mycket om du glömmer något, du ska inte till världens ände, du kan köpa det där om något saknas, men i det här fallet …

Vad kan man då göra om man har bil? Förutom besök på köpcenter kan man t ex kvista iväg till Edsel & Eleanor Ford House i Grosse Pointe Shores, strax norr om Detroit downtown. Edsel Ford var enda barnet till Henry Ford, bilmakaren, och chef för Ford mellan 1921 och -43. Och vad gäller bilmannen Henry Ford så startade han Ford Motor Company 1903 och det tog endast fem år innan massproduceringen av bilar var i full gång.

Man kan även besöka Henry Fords bostad, Henry Ford Estate, i området Dearborn. Och som om inte det vore nog finns även Henry Ford Museum & Greenfield Village att beskåda, även det i Dearborn (båda ett stenkast från köpcentret Fairlane). Museet räknas till USAs största inom- och utomhusmuseum och här kan man också se bilen i vilken President John F Kennedy blev skjuten.

Nu kan man ju nästan tro att jag är sponsrad av Ford … Men det finns fler bilmärken.
Är du intresserad av Chrysler och Dodge t ex är det till The Walter P Chrysler Museum i Auburn Hills du ska åka. Det ligger strax norr om downtown Detroit. Från Auburn Hills är det nära till köpcentret Great Lakes Crossing. Två flugor i en smäll.

Det finns annat än bilar att titta på – The Detroit Insitute of Arts, Detroit Historical Museum, Charles H Wright Museum of African American History och The New Detroit Science Center – alla på promenadavstånd från varandra när du väl kommer dit, Woodward Avenue i korsningen West / East Warren Avenue, downtown, men du måste ta dig dit med bil.

Efter inomhusaktiviteter kan det vara lämpligt med friskt luft. Är du golfspelare har du en del att välja bland – gå in på www.gaylordgolfmecca.com, den ena banan finare än den andra.

Men vill man hålla dig utomhus utan att spela golf kan man förflytta sig till ön Belle Isle, en ö i Detroit River (bro finns!) och besöka Belle Isle Zoo och Belle Islo Aquarium, vilket öppnade redan 1904. Dessa två ställen ingår tillsammans med Detroit Zoo (1928) i Detroit Zoological Institute.

windsorOch vill man lämna landet ett litet tag kan man lätt ta sig till den kanadensiska staden Windsor, bilden bredvid. Dit tar man sig via bron Ambassador Bridge eller Detroit Windsor Tunnel. 90 minuter lär man behöva räkna med i tid för att ta sig över. Tullen är det gissningsvis som tar tid.

united_we_standAlldeles bredvid tunneln finns en taxfree-butik och därifrån har jag hämtat bilden med texten ‘United We Stand’. Kan ni tänka er en liknande skylt vid färjan i Helsingborg? Större patrioter än amerikanerna får man leta efter. Det är smått komiskt faktiskt.

Och vill du göra ett försök att bättra på reskassan kan något av stadens casinon besökas – Motorcity Casino och Greektown Casino i Windsor i Kanada har också ett ställe för den spelsugne – Casino Windsor.

cadillac_squareÄr du i Detroit under sommar-halvåret kan du faktiskt klara dig utan bil och ändå besöka några attraktioner. Gray Line finns ett företag som heter. De anordnar turer till sevärdheter och annat över större delen av världen och i Detroit har man fyra turer, som dock inte startar förrän i maj/juni.

Två guider på nätet om Detroit hittar du här

Detroit Travel and Tourism
Guide2Detroit

Och som lite kuriosa, så här på slutet, kan jag berätta att det var en fransman, Antoine de la Mothe Cadillac, som gav staden sitt namn. Han anlände till trakterna 1701 och tyckte att platsen kunde vare en bra bas att skeppa pälsar och skinn till Kanada från. Cadillac döpte stället till Ville d’Etroit (staden vid sundet, Lake St Clair norr ut och Lake Erie söderut) och av det blev det Detroit. Att även bilen Cadillac fått sitt namn efter denne fransman är väl inte så svårt att gissa sig till.

På bilden ovan syns Cadillac Square, det som ska vara hjärtat i staden misstänker jag. Stendött även där, men runt torget ser det ändå ut som om man försöker ta sig i kragen. Åtminstone har man satt spaden i marken för att bygga – ett parkeringsgarage!

Innan bilen såg sitt ljus i Detroit var staden vägen ut för slavar som kom från sydstaterna.
Det var närheten till Kanada som gjorde att denna verksamhet var stor i området mellan åren 1830 och 1865. Det var också slavarna som förde med sig jazzen och bluesen och därifrån var det inte så långt till bildandet av Motown, det största amerikanska musikfenomenet.riverfront
Motown, grundat av Berry Gordy Jr 1959 och med artister som Smokey Robinson, Marvin Gaye, the Temptations och The Supremes, ligger i området New Center och där finns också ett museum inriktat på musikhistoria som ska vara värt ett besök.

Detta var alltså berättelsen om min lilla tripp till Detroit. Låt dig inte avskräckas fullständigt, men hyr bil!

Och ”by the way” – Mamma Mia! var jättebra! Nog nästan ett strå vassare än i London. Uppsättningen är den som varit på turné i San Francisco, Los Angeles, Chicago, Boston och Minneapolis. Efter Detroit väntar Phildadelphia den 14 februari – 23 mars och sedan ska Nashville, Miami och Washington också besökas. 80 dollar drygt gav jag för biljetten, men det var värt vartenda cent!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s